Ibland så går det bra!

Förra veckan var det hallandsresa och denna vecka återgång till vardagen med jobb och ett läge när det börjar vara glest mellan fåglarna. D v s stor risk för att man ska "ge upp" och lägga grejorna på hyllan i väntan på vårväder. Fast å andra sidan finns det faktiskt lite fågel kvar och en del börjar t o m dyka upp.

I onsdags passade jag på att utnyttja dotterns ridtid till att få lite solljus ute på Lötfälten efter en dag instängd i ett konferansrum. Relativt snart hittade jag en fjällvråk och sedan en till och en till. Det slutade med att den en flög precis fram för mig på nära håll. Strax därefter ringer Markku och tipsar om att han haft en Blå kärrhök honfärgad på en annan del av fälten. Efter lite letande hittar jag den och även den kommer in på relativt nära håll. Samma dag inser jag att de har hittat både rödhuvad törnskata och prärielöpare i Hjälstaviken. Inga nyheter men man blir rätt sugen på att åka och kolla på dem.

På fredag em kunde jag smita från jobbet relativt tidigt och fick med mig Leif som ressällskap till Hjälstaviken. Törnskatan satt fint 15 m från gångvägen ner till tornet och visade upp sig. På andra sidan satt 1000  vitkindade gäss på samma håll. Prärielöparena (det var 2 st tillråga på allt) fick vi leta lite efter innan de kom och landade rakt untanför tornet. Under tiden hade vi förutom grå och sädgäss lyckats leta reda på några spetsbergare.

Idag fick jag lite tid över på em och tänkte att det kanske skulle kunna vara läge för att leta dvärgbeckasin ute på solöfältet. Regnväder och början på oktober är en bra komination.
Sagt och gjort, går ned till viltvattnet, hinner ut 5 m i gräset innan en enkelbeckasin lyfter, går fram till pölen och vips flyger en dvärgbeckasin upp. Tur det för uppehållsvädret ger sig och det börjar duggregna. Tillbaka till bilen och det ser ut att ljusna. Lika bra att göra ett försök på¨Hovgårdsdammen. Regnet slutar lagom tills jag kommer fram. Går ner och stöter upp samtliga bläs- och gräsänder, svär tyst för mig själv över att jag lyckats störa dem men svordomarna fastnar i halsen rätt omgående då en stor falk kommer indundrandes från norr. En lång stunds luftstrid utbryter som resulterar i att pilgrimsfalken går lottlös trots att den haft fysi
sk kontakt med 2 änder.

Ibland ska man ha tur och vara på rätt ställe när det händer. Denna vecka gick från att vara deprimerande till att vara en av de häftigare på länge.

Hallandsresa med SOK

Årets hallandsresa med SOK bjöd på fint väder och en del fina obsar även om havsfåglarna uteblev. Vet inte riktigt hur man ska se på det här med vädret å ena sida vill man ha hård pålandsvind för att atlantfåglar som grålira och stormfågel ska komma in på skådbart håll å andra sidan är det riktigt skönt med loj vind och strålande sol.

Vi fick i varje fall tag på en hel del trevliga arter eller vad sägs om större piplärka, taigasångare, svarthalsad dopping, skäggmes, pilgrimsfalk, skärpiplärka, och toppskarv.

Största risken med att delta på en sådan här resa är att man drabbas av en skådardepression, speciellt så här års när det börjar lugna ner sig med fågel här hemma.

Härlig vandring i Andorra – men få kryss

Det lär finnas 161 fågelarter i Andorra. Vi, dvs hustrun Kristina och jag, fick bara syn på ett 10-tal av dem (fast specialisterna i SOK hade nog obseverat betydligt fler). Vi var där en vecka i början av september, inte för att fågelskåda utan framförallt för att vandra i bergen. Vi höll oss mest på nivåer mellan 1800 och 2500 meter i Pyrenéerna. Sjöarna var få och skogarna mest utanför våra vandringsstråk. Det förklarar väl delvis fågelbristen. Vi såg dock såväl kungsörn som ormvråk och gåsgam samt några falkar.

En ormvråk dök upp redan första vandrardagen

Problemet för en fotograferande vandrare som jag är att ha med sig lagom fotoutrustning under flera timmars vandring. I ryggsäcken hade jag varje dag ett 400 mm objektiv och på kameran ett 24-105 mm eller 50 mm objektiv. Teleobjektivet fick jag egentligen bara användning av en dag, när vi inom ”fotoavstånd” såg såväl ormörn som dvärgörn och kungsörn. 

Sädesärla matar sin unge på gräsmattan nedanför vår hotellbalkong

Under en av vandringarna flög en gåsgam så nära, att jag inte hann få fram telet. 

Ett tecken på att hösten inte hade kommit lika långt som hemma i Sverige var en ständigt hungrig sädesärleunge som matades på gräsmattan nedanför vår hotellbalkong. Därifrån fick jag ytterligare en användning för teleobjektivet. Fem meter från balkongen fanns nämligen en buddleja full med nektarsökande fjärilar, bland annat makaonfjäril, stor vitbandad gräsfjäril och större dagsvärmare.

Ametistguldvinge (Lycaena-alciphron) 1854 möh

Fina fotomotiv fanns det hela tiden gott om i form av djupa grönskande dalgångar, brusande bäckar och vattenfall, samt en mängd vackra blommor och fjärilar. Vädret var hela tiden mycket njutbart – svalt på morgonen och soligt varmt på dagen. Rekommenderar ett besök framför allt för att uppleva härlig natur.

Hälsar Peter Hennix

SOK besökte Hjälstaviken

I söndags var vi 8 st SOK:are som besökte Hjälstaviken. Till att börja med så var det kallt och dimmigt och lite senare full sommar. Inget av det hindrad oss från att ha en fantastisk skådardag. Vi satsade på att leta blåhake och rödstrupig piplärka i väntan på att dimman skulle lätta. Båda arterna presenterade sig med karakteristisk lockläten och framförallt blåhaken visade upp sig fint vid Kokullen. Nu var det väl kanske inte dessa 2 arterna som lät mest utan de gäss och tranor som antingen redan fanns på plats eller som under morgontimmarna kom insträckandes i tusental. Vitkindade gås, sädgås och grågås i tusental och ett 30 gråhäger samt hundratalet tranor kunde räknas in från tornet samt 6 st fjällgäss. I vadarbranshen var det brushane, större strandpipare, svartsnäppa och kärrsnäppa som stod på programmet. Ett par lärkfalkar jagade runt över kvarnberget men det läckrast var nog ändå när ett par havsörnar drog in över viken och fick samtliga rastande fåglar att lyfta. Ett mäktigt inferno av vingar och kackel.

Cool lom

I torsdags fm blev jag uppring på jobbet av min bror som undrade varför jag inte var i Eskilstuna och letade islom. han hade uppenbart bättre koll än jag på rariteterna i närheten. På em lyckades jag smita iväg från jobb och hem och åkte till Bibybron strax sydväst Eskilstuna. Jag hade föreställt mig att jag skulle få leta den vitnäbbade islommen på dryga håll och höll på att svimma när jag insåg att den var på stenkastsavstånd. 15 m som närmast då och igår gjorde jag ett nytt besök och då var den inne på 6-7 m utan att verka bry sig om oss. Den är helt enkelt hur cool som helst.

Åk dit och kika på den är det enda jag kan säga! Även om det är utan för kommungränserna. Normalt ser man dem på typ 2 km och vet knappt vad det är man tittar på. Nu kan man se vad det är för en art utan kikare.

På hemmaplan finns det lite blandat smågodis att spana på alltifrån lite höststräkande vadare iform av ex storspov och sedan så kan man man alltid spana svart rödstjärt i Stallarholmen. Även i år har vi konstaterad häckning av arten i kommunen vilket är riktigt kul.

En annan häckande art som jag har lyckan att ha koll på är ett duvhöks par. När jag kollade upp boet för första gången i år satt den ena vuxna och stirrade på mig. Det var länge sen jag kände mig så uttittad. Jag förstod vinken och drog mig raskt tillbaka. Skåda på så kanske det dyker upp mer att glo på.

Ölandsresan med SOK

146 arter och nya arter för alla 8 deltagare.
Helt enkelt riktigt bra och intensiv fågelskådning.

Vi började resan med att på onsdag kväll ägna oss åt nattskärreskådning på alvaret. 3 olika spelande hannar och skymten av en blev resultatet.

Torsdag morgon blåste vi ner till södra udden med en liten omväg via Tvärvägen där vi hade vit stork och aftonfalk. På udden hade vi 1000 tals vitkindade gäss och lite mindre men ändå många prutgäss. Några sillgrisslor och vadare, i form av kustsnäppa, sandlöpare, roskarl och kärrsnäppa. Nästa stopp blev fyrvägen där vi kollade in Alexander en svarttbent strandpipare och rödspov. Därefter tog vi en tur i lunden vilket resulterade i bl a biätare, vit stork, mindre flugsnappare och halsbandsflugsnappare och gulhämpling för delar av oss samt en lurig lärkfalk som togs för aftonfalk till att börja med. Vid Karl den X mur finns ett säkert ställe för höksångare vilken hittades etfter ett bra tags lurande. Proviantering i Grönhögen och larmkoll följde med resultatet, Beuijershamn nästa. Detta då en skedstork kvaddat in där. Skedstorken var snäll och var kvar när vi kom fram och lät sig beskådas på betryggande avstånd.

Fredag började vi med en favorit i repris Beijershamn, skedstorken var kvar och hade fått sällskap av bl a myrsnäppa och mosnäppa. P g a surt väder drog vi relaivt snabbt vidare söderut för att ägna oss åt 150 kustsnäppor i praktdräkt i Västerstadsviken och flodsångare samt rosenfink vid Ventlinge strand. Nästa stopp blev Albrunna kalkbrott för att leta pungmes och gråhakerdopping. Anna dunmpade vi i Albrunna lund då hon inte ville springa runt i obanad  terräng. Ett lyckat drag för delar av församlingen visade det sig till slut. Någon pungmes hittade vi inte trots idogt letande men väl 6 par gråhake och tornseglare som svischade förbi på 1 m avstånd. Nästa stopp var planerat att bli Sebybadet men först skulle jag hämta Anna i lunden. Det första jag hör när jag hoppar ur bilen är en rosenfink och det andra en sommargylling. Anna och Lars får höra den övriga inte trots att de ringdes in men under den timme som den efterlyssnades hördes inget tyvärr.
Därefter besöker vi Sebybadet med relativt mager resultat, dvärgmås och kustpipare samt Görans dämme med svarttärna och ruvande sångsvan som det bästa. Dags att bryta och handla mat för min bil. Vilket gav en röd glada som bonus.

Lördagen chockstartas med en flodsångare som maler på i och då menar jag i trädgården, sängkryssad. Därefter styr vi kosan norrut mot Kapelludden en ruggig lokal för allt men kanske främst för smalnäbbad simsnäppa så här års. Resultat blev 2 st denna gång samt myrspov och småtärna. Därefter glider vi vidare till Petgärde träsk en stensäker lokal för pungmes som även denna gång svarar upp till förväntningarna. Lysande obs på pungmes. Väl tillbaka vid bilarna blir det larmkoll och öråd med beslut att bränna söderut. En m,indre skrikörn har siktats vid lunden och den verkar kryssa sig sakta norrut. Vi hinner fram till Stormaren vid Degerhamn i grevens tid. Ut med grejorna och in med örnen i tuben på en gång. Därefter hinner vi med en lundsångare i Albrunna innan vi besöker Stenhusa bod för lite oprylkoll och glassinköp. dagen avslutas vid Gårdbyhamn där en kustlabb visar upp sig på bra håll.

Söndagen ägnas åt städning och hemfärd p g a regn.

Deltog gjorde Ulf Gustafsson, Anna Struwe, Lars Gustafsson, Jonas Strömberg, Bernt Andersson, Kjell Thorsén och Jonas Jörnemark

Premiär för Backsvalorna

Susanne, Ragnhild, Barbro, Birgitta, Gunilla och Inger

Sex av våra 57 kvinnliga medlemmar träffades för att leta reda på backsvalor i kommunen. Först gick resan till Hässelby grustag. Det har varit en säker lokal i många år för arten men tyvärr har verksamheten i grustaget haft negativ påverkan; vi såg rester av bona i sanden men inga backsvalor. Vi fortsatte till Jättne viltvatten. Där fick vi bl a se en sävsångare spelflyga, en törnskata på rishögen, lärkfalkar som söker föda och ett par svarthakedopping på rede. Dessutom sjöng näktergalen helt perfekt. Ett oväntat möte höll det på att bli med en fokuserad grävling.

Oväntat möte med en grävling som vänder om

Nästa stopp blev Åsa gravfält. Där hade de flesta backsipporna slagit ut men det var ändå värt att besöka. Dags att ta fram medhavd matsäck men först blev det bubbel, chips och choklad för att fira vår första träff.
Vi lyssnade intensivt efter trädlärkan men fick höra trädpiplärkan i stället. Stenskvätta, ormvråk och brun kärrhök visade upp sig fint under fikastunden.

Inger och Gunilla studerar fågelboken

Skam den som ger sig, "jakten" på backsvalorna går vidare med siktet inställt på Edeby våtmark. Där välkomnar massor av skrattmås oss tillsammans med grågås, fiskmås, fisktärna, mindre strandpipare, vigg och knipa. Till sist kommer också backsvalorna för att söka föda över våtmarken!
Det har varit en lyckad dag med perfekt väder för fågelskådning. Vi planerar att träffas i september nästa gång. Då hoppas vi att vi blir fler Backsvalor,
håll utkik i höstens program. Hör gärna av er till Gunilla eller Barbro med önskemål var nästa träff skall gå.