På gränsen mellan vinter- och vårskådning

Äntligen börjar det ljusna, så väl på fågelfronten som på morgon och kväll. Besöken av fåglar på matningen hemma har minskat men än lönar det sig att skåda på matningen. I Lördags hade jag invasion av gråsiskor. Runt hundra stycken plus lite annat smått och gott, bl a en snösiska och steglits. Månne säsongens sista. På söndagen var jag ute med några andra SOK:are och fotade änder i reningsverksdammarna och letade vårtecken på Lötfälten, med relativt magert resultat i vårfågelsbranschen men visst hopp fanns i form av bl a skogsduva och lite gäss. Petter och Yngve hade dock haft både säd- och bläsgås tidigare på morgonen men de valde att skynda vidare.

I tisdags märktes det redan på morgonen att det skulle kunna bli lite bättre drag i flyttfågelsbranschen. Redan under morgonens hundpromenad hördes gässens kackel i skyn och när jag cyklade till jobbet passerade flera flockar med grågäss och sångsvan över mig. På förmiddagen larmades mindre sångsvan ut från översvämningsmarken vid Gorsingeholm. En cykeltur dit på lunchen i det soliga vårvädret kunde man ju kosta på sig istället för att sitta inne och häcka. Sagt och gjort, väl framme kunde jag hitta de små sångsvanarna relativt lätt bland de knappa hundratalet vanliga sångsvanarna, men det var fler än en som först hade larmats ut. 2 säkra och en osäker som dagen efter kunde bekräftas som den tredje. Förutom sångsvan fanns där även ett litet gäng med bläsgås och lite sädgäss. Idag kompletterades vårfågelskörden med en trana vid Näsbyholmssundet. Man kan väl konstatera att kung Bore har fått ge sig för i år även om det är långt kvar innan den sista sön och isen är borta. Ut med er och skåda för nu är det vår!