Härlig vandring i Andorra – men få kryss

Det lär finnas 161 fågelarter i Andorra. Vi, dvs hustrun Kristina och jag, fick bara syn på ett 10-tal av dem (fast specialisterna i SOK hade nog obseverat betydligt fler). Vi var där en vecka i början av september, inte för att fågelskåda utan framförallt för att vandra i bergen. Vi höll oss mest på nivåer mellan 1800 och 2500 meter i Pyrenéerna. Sjöarna var få och skogarna mest utanför våra vandringsstråk. Det förklarar väl delvis fågelbristen. Vi såg dock såväl kungsörn som ormvråk och gåsgam samt några falkar.

En ormvråk dök upp redan första vandrardagen

Problemet för en fotograferande vandrare som jag är att ha med sig lagom fotoutrustning under flera timmars vandring. I ryggsäcken hade jag varje dag ett 400 mm objektiv och på kameran ett 24-105 mm eller 50 mm objektiv. Teleobjektivet fick jag egentligen bara användning av en dag, när vi inom ”fotoavstånd” såg såväl ormörn som dvärgörn och kungsörn. 

Sädesärla matar sin unge på gräsmattan nedanför vår hotellbalkong

Under en av vandringarna flög en gåsgam så nära, att jag inte hann få fram telet. 

Ett tecken på att hösten inte hade kommit lika långt som hemma i Sverige var en ständigt hungrig sädesärleunge som matades på gräsmattan nedanför vår hotellbalkong. Därifrån fick jag ytterligare en användning för teleobjektivet. Fem meter från balkongen fanns nämligen en buddleja full med nektarsökande fjärilar, bland annat makaonfjäril, stor vitbandad gräsfjäril och större dagsvärmare.

Ametistguldvinge (Lycaena-alciphron) 1854 möh

Fina fotomotiv fanns det hela tiden gott om i form av djupa grönskande dalgångar, brusande bäckar och vattenfall, samt en mängd vackra blommor och fjärilar. Vädret var hela tiden mycket njutbart – svalt på morgonen och soligt varmt på dagen. Rekommenderar ett besök framför allt för att uppleva härlig natur.

Hälsar Peter Hennix

SOK besökte Hjälstaviken

I söndags var vi 8 st SOK:are som besökte Hjälstaviken. Till att börja med så var det kallt och dimmigt och lite senare full sommar. Inget av det hindrad oss från att ha en fantastisk skådardag. Vi satsade på att leta blåhake och rödstrupig piplärka i väntan på att dimman skulle lätta. Båda arterna presenterade sig med karakteristisk lockläten och framförallt blåhaken visade upp sig fint vid Kokullen. Nu var det väl kanske inte dessa 2 arterna som lät mest utan de gäss och tranor som antingen redan fanns på plats eller som under morgontimmarna kom insträckandes i tusental. Vitkindade gås, sädgås och grågås i tusental och ett 30 gråhäger samt hundratalet tranor kunde räknas in från tornet samt 6 st fjällgäss. I vadarbranshen var det brushane, större strandpipare, svartsnäppa och kärrsnäppa som stod på programmet. Ett par lärkfalkar jagade runt över kvarnberget men det läckrast var nog ändå när ett par havsörnar drog in över viken och fick samtliga rastande fåglar att lyfta. Ett mäktigt inferno av vingar och kackel.