Ibland så går det bra!

Förra veckan var det hallandsresa och denna vecka återgång till vardagen med jobb och ett läge när det börjar vara glest mellan fåglarna. D v s stor risk för att man ska "ge upp" och lägga grejorna på hyllan i väntan på vårväder. Fast å andra sidan finns det faktiskt lite fågel kvar och en del börjar t o m dyka upp.

I onsdags passade jag på att utnyttja dotterns ridtid till att få lite solljus ute på Lötfälten efter en dag instängd i ett konferansrum. Relativt snart hittade jag en fjällvråk och sedan en till och en till. Det slutade med att den en flög precis fram för mig på nära håll. Strax därefter ringer Markku och tipsar om att han haft en Blå kärrhök honfärgad på en annan del av fälten. Efter lite letande hittar jag den och även den kommer in på relativt nära håll. Samma dag inser jag att de har hittat både rödhuvad törnskata och prärielöpare i Hjälstaviken. Inga nyheter men man blir rätt sugen på att åka och kolla på dem.

På fredag em kunde jag smita från jobbet relativt tidigt och fick med mig Leif som ressällskap till Hjälstaviken. Törnskatan satt fint 15 m från gångvägen ner till tornet och visade upp sig. På andra sidan satt 1000  vitkindade gäss på samma håll. Prärielöparena (det var 2 st tillråga på allt) fick vi leta lite efter innan de kom och landade rakt untanför tornet. Under tiden hade vi förutom grå och sädgäss lyckats leta reda på några spetsbergare.

Idag fick jag lite tid över på em och tänkte att det kanske skulle kunna vara läge för att leta dvärgbeckasin ute på solöfältet. Regnväder och början på oktober är en bra komination.
Sagt och gjort, går ned till viltvattnet, hinner ut 5 m i gräset innan en enkelbeckasin lyfter, går fram till pölen och vips flyger en dvärgbeckasin upp. Tur det för uppehållsvädret ger sig och det börjar duggregna. Tillbaka till bilen och det ser ut att ljusna. Lika bra att göra ett försök på¨Hovgårdsdammen. Regnet slutar lagom tills jag kommer fram. Går ner och stöter upp samtliga bläs- och gräsänder, svär tyst för mig själv över att jag lyckats störa dem men svordomarna fastnar i halsen rätt omgående då en stor falk kommer indundrandes från norr. En lång stunds luftstrid utbryter som resulterar i att pilgrimsfalken går lottlös trots att den haft fysi
sk kontakt med 2 änder.

Ibland ska man ha tur och vara på rätt ställe när det händer. Denna vecka gick från att vara deprimerande till att vara en av de häftigare på länge.

Hallandsresa med SOK

Årets hallandsresa med SOK bjöd på fint väder och en del fina obsar även om havsfåglarna uteblev. Vet inte riktigt hur man ska se på det här med vädret å ena sida vill man ha hård pålandsvind för att atlantfåglar som grålira och stormfågel ska komma in på skådbart håll å andra sidan är det riktigt skönt med loj vind och strålande sol.

Vi fick i varje fall tag på en hel del trevliga arter eller vad sägs om större piplärka, taigasångare, svarthalsad dopping, skäggmes, pilgrimsfalk, skärpiplärka, och toppskarv.

Största risken med att delta på en sådan här resa är att man drabbas av en skådardepression, speciellt så här års när det börjar lugna ner sig med fågel här hemma.